Donald Fagens nya singel – ”I’m not the same without you”

Nyligen bjöd Donald Fagen på ett delikat smakprov från sin kommande skiva Sunken Condos – den fantastiska låten “I’m not the same without you.” Och jag kan säga att det låter bättre än vad det har gjort ur Donald Fagen/Steely Dan-lägret sedan åtminstone 2000 års “Two Against Nature” eller kanske till och med 1982 års klassiska The Nightfly! Låten har, naturligtvis, en tight groove med jazziga ackordföljder levererad av oklanderliga studiomusiker, och därtill samma munspel som återfinns på Fagens gamla “Big Noise, New York” från sent 1980-tal. Även textmässigt påminner de två låtarna om varandra. Huvupersonen i ”Big Noise“ är en dumpad man som är så dyster och blasé att inte ens New York känns kul längre. ”I’m not the same without you” vänder konceptet över ända – här tar den dumpade killen istället situationen förvånansvärt bra, och blir starkare och lyckligare än vad han någonsin har varit tidigare. Rolling Stone skriver:

”‘I’m Not the Same Without You’ is a gloss on those anthemic tunes in which the singer tells a story about how she’s going to make it through a recent breakup and bravely carry on. I say ‘she’ because I’m thinking of songs like Gloria Gaynor’s ‘I Will Survive’ or ‘These Boots Are Made for Walkin’ by Nancy Sinatra,” says Fagen. ”In ‘I’m Not the Same Without You,’ the narrator not only survives but rapidly evolves into something a bit more than human – at least in his own mind.”

Ja, att man inte ska ta berättarrösten helt på orden är nog ett ganska riskfritt antagande – att låta en munter och välpolerad musikalisk yta dölja en mörk eller till och med perverterad, text är ju Donald Fagens (och Walter Beckers) signum; tänk exempelvis Everyone’s gone to the movies. Men jag befarar att han går ett steg längre än vad han brukar den här gången.  För efter upprepade lyssningar – vilket är oundvikligt eftersom låter är så bra – framträder under den glada ytan följande skrämmande förhållande: anledningen till att berättaren mår så förvånansvärt, ja nästan onaturligt, bra, är…  att han har börjat röka meth! Det stämmer, den  mest förödande drogen av dem alla,bortsett från kannibaldrogerna ”bath salts” och den ryska krokodilen. Ledtrådar hörs i rader som: ”my mind is sharp and my spirit’s high”, “I don’t need sleep anymore”, och “I’m evolving at a real astounding rate of speed “. Obehagligast är den här raden: ”Now people tell me the shape of my face is changing, ” med tanke på att en lista över meth-symptom anger att:

”[m]eth addicts typically have no appetite, which results in major weight loss. Meth also causes severe dryness to the user’s skin and mouth, resulting in a condition known as ”meth mouth,” which is characterized by tooth decay, blackened or missing teeth, sore gums, and even changes to the shape of the user’s face and jaw.”

“I’m not the same without you” är alltså en bokstavlig beskrivning över berättarens tillstånd, för meth är gravt personlighetsförändrande. Rent fysiskt kan det få användarens utseende att åldras flera decennier på lika många månader. Rolling Stone har rätt när de skriver att  huvudpersonen antar något annat än mänsklig form, men jag skulle vilja byta ut ” he evolves into something a bit more than human”  till något i stil med ”he devolves into something less than human”, för som alla vet som har sett eller åtminstone hört talas om Breaking Bad eller Louis Theroux’s dokumentär The City Addicted to Meth, eller har läst den här tråden på Reddit, bryter meth ned användaren fullständigt och förvandlar honom till en skugga av sitt forna jag. Rolling Stones underrubrik ”Donald Fagen offers triumphant tale of perseverance” är med andra ord kanske något rosigare än befogat.

/M